det här gick ju bra.
Promenerat hela kvällen känns det som. Bara för att hålla tankarna borta.
Tog en vattenpaus nu och ska nog ut på en stund igen.
Imorgon har jag tvättid och ska nog försöka laga mat också, det var inte igår det skedde.
Åh saknar någon som man kan krypa ner bredvid, en som säger att allt blir bra. En som bryr sig och är med mig för att jag är jag. Inget annat.
Bör förmodligen inte gå ut, men nu har jag skrivit det också. Så det är fritt fram och jag får skylla mig själv. Ärligt talat vill jag det ska hända något nu så jag kan få stopp på den här skiten. Kan inte flytta runt i all framtid.
